De flesta har hört talas om Laika, det första djuret i rymden. Det här är den rörande berättelsen om henne och hennes liv innan rymdresan.
Lajka berättar själv om hur hennes dagar ser ut när hon tränas och testas. Hur hon får snurra runt i en konstig tunnel, lära sig dricka vatten i fast form och hur hon vägs och mäts. Men också om hennes tankar och minnen av glada lekar i frihet innan hon hamnade på det här konstiga stället.
Det är en rörande och lite poetisk bok, full av liv men också sorglig när läsaren förstår vad som väntar, när Lajka till slut har klarat alla tester bäst av de utvalda hundarna.
Det finns även en faktadel om rymdkapplöpningen mellan Sovjet och USA och om sputnikprogrammet, illustrerat med autentiska foton och bilder från 1950-talet.
Boken har 45 sidor och är skriven av Helen Rundgren.
Ur boken:
Ingen visade Lilla L hur man skulle få vatten från burken så hon fick ont i magen de första dagarna hon bodde här. Hon var väldigt törstig och ledsen.
En dag låg hon alldeles utmattad och bara tittade på Albina. Albina slickade på burken.
Lilla L reste sig mödosamt och slickade hon också.
Det luktade vatten men det kom inget.
Då kände hon. Äntligen!
Det var faktiskt vatten i burken. Men det var inte vanligt vatten utan ett stelt och segt vatten.
Nu mådde Lilla L snart bättre och människorna såg inte så bekymrade ut längre. De hade klämt och känt på henne de senaste dagarna. Nästa morgon öppnade Andrej buren och ruskade henne glatt och gick visslande vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar