Hela mitt liv ska jag tänka på dig, jag lovar. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig.
Bertie växer upp på en avlägsen gård på den sydafrikanska slätten. Han tillbringar all sin tid ensam i inhägnaden på gården, fram till den dag då han räddar en föräldralös vit lejonunge från att bli uppäten av hyenor. De två blir bästa vänner och är oskiljaktiga tills Bertie skickas iväg till en internatskola i England och lejonet säljs till en cirkus. Bertie svär att de ska träffas igen, men medan åren går och första världskrigets fasor kommer emellan dem börjar han tappa hoppet. Men lejonet har inte glömt hans löfte...
Direkt ur boken:
"Men ni kan inte skicka honom till en cirkus! Ni kan inte!" sa Bertie.
"Han kommer att bli instängd bakom galler. Jag har lovat honom att han aldrig ska bli det. Och de kommer att peka på honom. Hellre dör han. Det skulle vilket djur som helst göra." Men han insåg när han tittade på dem över bordet att det var hopplöst, att de redan hade bestämt sig.
För Bertie var sveket oerhört. Den kvällen bestämde han sig för vad som måste göras. Han väntade tills han hörde sin pappas djupa andetag från rummet intill. Sedan, med sitt vita lejon i hälarna, smög han nedför trappan i pyjamasen, tog ner sin pappas gevär från väggen och klev ut i natten. Grinden i staketet gled gnisslande upp när han knuffade till den, men sedan var de ute, ute och i frihet. Bertie ägnade inte en tanke åt farorna omkring honom, bara att han måste ta sig så långt hemifrån han kunde innan han gjorde det.
Lejonet tassade på bredvid honom och stannade då och då för att vädra i luften. En dunge träd blev till en elefanthjord som kom vandrande emot dem ur gryningen. Bertie lade benen på ryggen. Han visste hur mycket elefanter hatade lejon. Han sprang och sprang tills benen inte bar honom längre. När solen steg upp över velden klättrade han högst upp på en kopje och satte sig ner med armen om lejonets hals. Det var dags.
Veld = grässlätt
Kopje = ett berg med platt topp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar